Table of Contents
De har definierat ljudet av 80-talet, 90-talet och är nästan omöjliga att komma runt i dag – synthesizers. Oavsett om det är storslagna ackord i 80-tals-pop, böljande wobble bass i dubstep eller kanske tunga 808:or i hiphop kan allt skapas med rätt synthesizer. Just därför ska vi i dag titta lite närmare på vad synthesizers egentligen är!
Synthesizerns historia
I mitten av 1900-talet började synthesizer-liknande instrument dyka upp – dock i mycket primitiva versioner. De allra första var bland annat byggda av dammsugarslangar och använde hålkort som data för vad som skulle spelas.
Under 60- och 70-talen började olika tillverkare av synthesizers förfina tekniken. Särskilt varumärken som Moog och Buchla stod bakom utvecklingen av flera av de tekniker och komponenter som fortfarande används i dag!
På 1980-talet tog synthesizers ett enormt kliv framåt! MIDI-standarden introducerades och Yamaha lanserade offentligt sin DX7, som i dag anses vara den första kommersiellt framgångsrika digitala synthesizern. Samtidigt som MIDI och digitala synthesizers vann mark började form och funktion likna det vi känner i dag. Möjligheten att skapa egna presets och polyfoni var på väg att bli standard, samtidigt som storleken på en synthesizer hade minskat avsevärt, så att de nu var lätta att flytta runt eller ta med på сценen.
I slutet av 90-talet och början av 00-talet började mjukvaruföretag utveckla de första mjukvarusynthesizers. Dessa virtuella instrument gjorde det möjligt även för personer som inte satt i stora ljudstudior att ha mängder av olika synthesizers och trummaskiner tillgängliga med ett klick på musen.
Steinberg introducerade 1999 VST-systemet (Virtual Studio Technology), vilket gjorde det möjligt att använda en mjukvarusynthesizer som plug-in direkt i sin DAW. Det är fortfarande VST-systemet som används i majoriteten av DAWs i dag för att köra mjukvaruinstrument.
I dag finns synthesizers i alla storlekar, former och för olika användningsområden. De finns i varje studio – om inte fysiskt så som mjukvarufunktion – och nya uppdateringar och modeller utvecklas snabbare än någonsin!
Analoga synthesizers
Analoga synthesizers är extremt komplexa instrument, med många komponenter som påverkar varandra för att uppnå det önskade ljudet.
Grundläggande kan man säga att när du trycker ner en tangent eller skickar in en MIDI-signal i synthesizern skapar den en elektrisk signal med en bestämd frekvens. Denna frekvens beräknas i Hertz (Hz), precis som vi känner igen från ljudfrekvenser.
I en analog synthesizer skickas frekvensen genom olika moduler som påverkar den elektriska signalen, som i slutändan lämnar synthesizerns output som en ljudfil som kan läsas av din DAW, varpå du kan bearbeta ljudet vidare.
Analoga synthesizers är fortfarande ett superpopulärt val. De är kända för sitt naturliga, varma ljud och är ofta det sound man förknippar med sina favorit-synthpopband från 80- och 90-talet. Men på grund av sin komplexa konstruktion och många komponenter är de också dyra. Faktum är att analoga synthar ofta håller sitt värde, även när de har många år på nacken – och vissa har dem till och med som samlarobjekt.
Modulära synthar
Vissa synthesizers kommer som en “allt-i-ett”-lösning, andra kan du själv bygga och modifiera som du vill. I en så kallad modulär synthesizer köper man de enskilda modulerna – eller byggklossarna om man så vill – till synthesizern och kopplar samman dem via kablar från en modul till en annan. På så sätt kan man till 100% styra i vilken ordning signalen ska skickas genom de olika komponenterna, och man har därför 100% kontroll över sitt eget ljud.
Digitala synthesizers
Medan analoga synthesizers använder den elektriska signalen för att skapa ljudet fungerar digitala synthesizers lite annorlunda. Digitala synthesizers använder inte filter och elektriska komponenter för att påverka ljudet. I stället beräknas ljudet av datorchips, så när du trycker ner en tangent är det alltså inte en elektrisk signal som processas. Det är i stället en beräkning och emulering av hur ett analogt system skulle processa ljudet när du lägger till olika effekter.
Digitala synthesizers ger möjligheten att skapa ljud och andra effekter som egentligen inte skulle vara möjliga i ett analogt system, men det kommer med ett “pris”. Precis som med allt annat som skapas av en dator är det mycket exakt och har inte samma “värme” och naturlighet som man hittar hos analoga synthar. Däremot finns det i dag digitala synthar som är otroligt nära att kunna skapa “analogt” ljud. Dessutom kan man köpa en digital synthesizer betydligt billigare än analoga synthar, vilket gör dem till ett populärt val för många!
Virtuella synthesizers
Vi skriver år 2022 i kalendern, och i princip allt finns numera som mjukvara. Detsamma gäller synthesizers. Faktum är att de kanske är den mest populära versionen av synthesizers i dag. Som tidigare nämnt gjorde Steinberg det möjligt via sitt VST-system att använda virtuella instrument och effekter som plug-ins direkt i sin DAW. Det betyder att du, i stället för att ha 30 olika synthar stående hemma, nu helt enkelt kan ha dem som mjukvara på din dator.
Hur en virtuell synthesizer fungerar liknar mycket en digital synth. Ljudet skapas virtuellt och beräknas via datorn. Virtuella synthesizers har samma fördel av att inte begränsas av elektroniska komponenter, och i dag kan en enda synthesizer räcka för att skapa alla ljud du behöver. Men precis som med digitala synthesizers saknas lite av värmen och naturligheten från analoga synthar, även om det har skett stora framsteg på området de senaste åren.
Där virtuella synthar har sin stora fördel är att allt är möjligt i mjukvara. Man kan enkelt ladda ner nya ljud, uppdatera sina instrument, och de är billiga. Eftersom mjukvaruinstrument av naturliga skäl inte har kostnaderna för hårdvarudelarna i en synthesizer kan de ofta säljas till ett ganska lågt pris. Till och med de mest populära virtuella synthesizers som reFX Nexus eller Native Instruments Massive kan köpas för omkring 2.000 kr. Som jämförelse kostar en digital synth lätt 2–3 gånger så mycket!
Tangenter eller inte – gör det någon skillnad?
När du tittar på synthesizers har du kanske märkt att de inte alla är utrustade med tangenter. Det varierar lite hur olika tillverkare hanterar detta. I grunden är tangenterna inte en del av själva synthesizern. Själva ljudprocessen har ingenting med tangenterna att göra. Ofta gör tillverkarna faktiskt både en version med och en utan tangenter.
MIDI
Nu tänker du säkert: “Men hur spelar jag på synthesizern om det inte finns tangenter?” Svaret är MIDI, MIDI-keyboards och controllers. MIDI betyder Musical Instrument Digital Interface (tack och lov för förkortningen) och är en standard som gör det möjligt att digitalisera information om anslag på ett keyboard. MIDI-filer innehåller information om ton, anslag, sustain, pitch, pan och mycket annat.
MIDI gör det alltså möjligt att spela på en synthesizer eller trummaskin utan att den själv har tangenter. Ett MIDI-spår kan nästan liknas vid pappersrullen i ett gammalt självspelande piano från en westernfilm. När din DAW läser av att det finns en MIDI-not spelar den upp motsvarande ton.
Olika typer av tangenter
Om du vill ha en synthesizer med tangenter finns det lyckligtvis gott om sådana. Du ska dock vara uppmärksam på att precis som med ett vanligt keyboard eller digitalpiano, så finns tangenterna i många olika utföranden.
En synthesizer är i grunden inte tänkt som ett instrument man ska “spela på” i längre stunder. Med det menas att det ofta inte är ett instrument man vill spela på i många minuter i sträck, som man till exempel skulle göra på ett piano. Därför sitter det ofta bara vanliga, ovägda tangenter. De är bra för att slå an ett ackord eller spela en melodi, men letar du efter en äkta piano/keyboard-känsla får du det först i de ganska dyra modellerna. På vissa modeller har tangenterna till och med bytts ut helt mot svarta och vita knappar som ersätter de vanliga tangenterna.
Det betyder de olika sakerna
När man första gången kastar en blick på en synthesizer kan allt kännas ganska överväldigande. Det finns massor av knappar, faders, rattar och annat som alltsammans heter olika saker. Men frukta inte – nedan har jag gjort en liten samling ord och begrepp åt dig!
Oscillator: Sine, Triangle, Saw, Square
Något av det första du stöter på när du ska designa ett ljud på din synthesizer är begreppet “oscillator”. Oscillatorn handlar om hur din synth genererar ljud. De du oftast möter är Saw, Square, Sine och Triangle. Varje vågform har sin egen karaktäristiska klang, eftersom de genererar ljudet på olika sätt.
Nedan hittar du en lista med några av de mest använda filtren och envelopes:
Attack: Attack är en beteckning för hur lång tid det tar från att tangenten slås an tills ljudet når full styrka.
Decay: Decay beskriver hur lång tid det tar från att tonen når sin högsta nivå tills den når din sustain-nivå.
Sustain: Sustain är den nivå eller styrka som tonen håller när du håller tangenten nedtryckt.
Release: Release är hur lång tid det tar från att du släpper tangenten tills ljudet är helt borta.
Cutoff: Cutoff används, som namnet antyder, för att skära bort vissa frekvenser. Ofta skär cutoff i de höga frekvenserna, men vissa synthesizers är utrustade med både hi-cut och low-cut.
Pitch: Pitch bestämmer hur mörk eller ljus tonen du spelar är. Det kan till exempel användas för pitch bends, som är en populär effekt!
Noise: Noise lägger till brus i ditt ljud. Brus är oftast white noise, som många känner till, som aktiveras i takt med att tangenterna slås an och följer rytmen i den spelade melodin.
Jag hoppas att du med den här artikeln har fått bättre insikt i synthesizern och att det är ett supermångsidigt instrument. Det finns oändliga möjligheter att skapa ljud, och det blir aldrig tråkigt att experimentera med. Oavsett om du föredrar mjukvaru- eller hårdvarusynthesizers är det bara fantasin som sätter gränser för vad du kan åstadkomma!
