Bas

Vad är en bas?

En bas är ett musikinstrument som producerar toner i det låga tonområdet C4–C2. Baser tillhör olika instrumentfamiljer och kan fylla många musikaliska roller. Eftersom det vanligtvis krävs en lång luftpelare eller en lång sträng för att producera låga toner är bassträngar och blåsinstrument i basläget ofta de största instrumenten i sina respektive familjer.

Det kan vara svårt att kategorisera instrument. Vissa instrument hamnar i flera kategorier. Till exempel betraktas cello som ett tenorinstrument i vissa orkesteruppsättningar, men i en stråkkvartett är det basinstrumentet, medan en elbas (basgitarr) alltid räknas som ett stränginstrument.

Historien bakom basgitarren

På 1930-talet utvecklade musikern och uppfinnaren Paul Tutmarc från Seattle, Washington, den första moderna elektriska basgitarren – ett bandställt instrument avsett att spelas horisontellt. I Audiovox-katalogen från 1935 fanns hans "Model 736 Bass Fiddle", en solid elbasgitarr med fyra strängar, en skala på 30½ tum (775 mm) och en pickup. Cirka 100 exemplar tillverkades under perioden. Audiovox sålde även sin “Model 236” basförstärkare.

På 1950-talet utvecklade Leo Fender och George Fullerton den första masstillverkade elektriska basgitarren. Fender Electric Instrument Manufacturing Company började i oktober 1951 producera den legendariska Precision Bass, även kallad P-Bass. Den ursprungliga designen hade en enkel, slät "slab"-kropp och en single-coil pickup liknande den på en Telecaster. 1957 uppdaterades modellen med rundade kroppskanter för ökad komfort och fick en split-coil pickup.

P-Bass var revolutionerande för scenmusiker. Jämfört med den tunga kontrabasen, som varit huvudinstrumentet i populärmusik från tidigt 1900-tal till 1940-talet, var basgitarren lätt att transportera och mindre känslig för oönskad återkoppling vid förstärkning. Tillägget av bandspelare gjorde det dessutom lättare för basister att spela melodiskt än på inspelningsfria akustiska eller elektriska kontrabasar, och gjorde övergången enklare för guitarister.

1953 blev Monk Montgomery den första basisten att turnera med Fender-basen i Lionel Hamptons efterkrigstidens storband, och han anses även vara den första som spelade in med elbas den 2 juli 1953 med Art Farmer Septet. Roy Johnson (med Lionel Hampton) och Shifty Henry (med Louis Jordan and His Tympany Five) var andra tidiga Fender-pionjärer. Bill Black, som spelade med Elvis Presley, bytte från kontrabas till Precision Bass omkring 1957. Basgitarren var avsedd för både guitarister och kontrabasister, och många tidiga stjärnor såsom Carol Kaye, Joe Osborn och Paul McCartney började som guitarister.

Samma år lanserade Gibson sin första kortskaliga elbas i fiolform, EB-1, med en utdragbar pinne så att man kunde spela den både stående och liggande. 1958 kom den ahornklädda EB-2, beskriven som en "hollow body bass/baryton" med en tryckknapp för två olika tonkaraktärer. 1959 följdes den av den mer konventionella EB-0, som i utseende påminde om en Gibson SG (även om de första exemplaren hade en plåtklädd kropp liknande en dubbelcut Les Paul Special). Fender- och Gibson-modellerna använde bolt-on respektive set-neck-hals.

Flera andra företag började också tillverka basgitarrer under 1950-talet. 1956 visades Höfner 500/1 i fiolform på Musikmesse Frankfurt, konstruerad av violinbyggaren Walter Höfner. Tack vare Paul McCartney blev den känd som "Beatle-basen". 1957 lanserade Rickenbacker 4000 – den första med en infälld hals-kropp-design. Kay Musical Instrument Company startade produktionen av K-162 1952, Danelectro lanserade Longhorn 1956 och Burns London/Supersound följde 1958.