Att DJ:a på 1970-talet var något helt annat än det är idag. Det var en tid då DJ-kulturen fortfarande var i sin linda, och där rollen bakom skrivbordet ännu inte definierades av teknologi, utan av musikalitet, mod och intuition. Man hade inte ett USB-minne fyllt med tusentals spår eller ett digitalt bibliotek sorterat efter genre och energi. Man hade vinyl. Och det man hade i lådan var hela sin arsenal.
Tänk dig att spela en hel kväll utan möjligheten att söka efter ett spår på några sekunder. Varje skiva var förvald. Varje övergång krävde timing. Och varje misstag kunde höras av alla. DJ:n hade inte många verktyg – bara sina öron och sin erfarenhet.
Många av de mixrar och skivspelare vi känner till idag existerade ännu inte i dedikerade DJ-versioner. DJ:s använde ofta hi-fi-utrustning eller radiomixrar eftersom marknaden ännu inte hade insett att DJ:n höll på att bli en central figur i musikvärlden. Detta innebar också att man var tvungen att vara uppfinningsrik. Hur cuar man korrekt? Hur håller man energin igång när tekniken inte hjälper en?
På klubbarna framträdde disco, funk och soul som soundtrack för en hel generation. DJ:n blev mer än bara en person som spelade skivor – DJ:n blev en stämningsskapare. Publiken kom inte bara för att höra hits, utan för att uppleva en resa genom musiken. Vissa DJ:s blev kända för sin speciella smak, sin förmåga att skapa spänning och sitt sätt att få dansgolvet att explodera i precis rätt ögonblick.
Och det var just på 1970-talet som DJ:n aktivt började forma musiken. I Bronx experimenterade DJ:s med att upprepa breakbeats från funkskivor för att hålla rytmen igång, och på discoklubbar blev långa övergångar och redigeringar en del av upplevelsen. DJ:n var inte längre bara en spelare – DJ:n var en artist, en kurator och, i allt högre grad, en artist med sitt eget sound.
Hur hittade du musiken?
På 1970-talet hittade DJ:s ny musik genom mer begränsade kanaler än de gör idag. De huvudsakliga källorna var skivbutiker, radioprogram och musikdistributörer som levererade nya utgåvor till klubbar och arenor. Många DJ:s byggde upp sina samlingar genom att köpa vinyl direkt, ofta med fokus på disco, funk och soul, vilka dominerade klubbscenen under perioden.
Dessutom spelade promoskivor och specialutgåvor en stor roll, särskilt i större städer där DJ:s kunde få tillgång till musik innan den blev allmänt tillgänglig. Musikvalet var därför nära kopplat till vilka skivor man hade fysisk tillgång till och vad som kunde erhållas via nätverk i musikgemenskapen.
Skivsamlingen var DJ:ns främsta arbetsverktyg, och repertoaren formades av både lokala trender och de utgåvor som fanns tillgängliga på vinyl.
Hur man hittar den bästa musiken idag
Att hitta ny musik som DJ har aldrig varit enklare – och samtidigt aldrig mer förvirrande. Medan man på 1970-talet var tvungen att fysiskt leta igenom skivlådor och förlita sig på lokala rekommendationer, har man idag ett nästan oändligt utbud av låtar och utgåvor nära till hands.
Det betyder att dagens utmaning inte handlar om tillgång, utan om urval. Hur hittar man ljud som passar ens stil? Hur upptäcker man nästa låt som kan lyfta ett dansgolv? Och hur bygger man ett bibliotek som känns personligt snarare än slumpmässigt?
För DJ:s handlar musikjakt fortfarande om identitet och riktning – och det är något vi har fördjupat oss i i ett separat blogginlägg.