Epiphone

Epiphone

Epiphone är en tillverkare av musikinstrument, grundad 1873 av Anastasios Stathopoulos. Epiphone köptes av Chicago Music Company, som också ägde Gibson Guitar Corporation, 1957. Epiphone var Gibsons främsta rival på archtop-marknaden. Deras professionella toppmodeller, däribland Emperor, Deluxe, Broadway och Triumph, konkurrerade med Gibson. Företagets svaghet efter andra världskriget gav Gibson möjlighet att absorbera det.

Namnet "Epiphone" är en kombination av Epaminondas Stathopoulos smeknamn "Epi" och "phone" (från grekiskans ljud, "ljud" / "röst"), samt en ordlek med innebörden av ordet "epiphany", en plötslig inspiration som ofta upplevs ha övernaturligt ursprung.

Epiphone är nu ett dotterbolag till Gibson Corporation. På grund av detta dotterbolagsförhållande är många av instrumenten baserade på de dyrare Gibson-versionerna, men till ett mer överkomligt pris. Epiphone upprätthåller fortfarande sitt eget sortiment av Archtop-gitarrer samt vissa elgitarr- och basmodeller.

Epiphone: 140 år

Epiphone är en av amerikanernas äldsta och mest ansedda instrumenttillverkare. Sedan 1873 har Epiphone tillverkat instrument för alla populärmusikens stilar, och 2013 firar företaget sitt 140-årsjubileum.

Namnet Epiphone framkallar både historia och uppfinningens anda. The House of Stathopoulo spelade en central roll under varje stor musikalisk era, från mandolinmanin i början av 1900-talet till 1920-talets jazzgitarrer; från swing-erans archtops genom efterkrigstidens pop, jazz, r & b och tidig rock n 'roll; och från "British Invasion" till heavy metal, punk, grunge och thrash. Och nu, under 2000-talet, har nya Epiphone-tekniska genombrott som ProBucker ™-mikrofonen, serieparallellkoppling, inbyggda KillSwitch ™-potentiometrar, Shadow NanoFlex ™- och NanoMag ™-mikrofonsystemen samt ledande akustiska/elgitarrer med eSonic ™-förförstärkare fört Epiphone till en ny generation.

Historien bakom Epiphones osannolika uppgång från en liten familjeverkstad till en världsledande tillverkare av kvalitetsinstrument skulle lätt kunna omvandlas till den stora amerikanska romanen. Men denna historia är sann.

Historien om Epiphone börjar i Greklands berg och slingrar sig fram till Turkiet, över Atlanten till immigrantporten Ellis Island och in i nattklubbarna, inspelningsstudiorna och kust-till-kust-radiosändningarna på Manhattan under 1920- och 30-talen. Det är historien om hårt förvärvat hantverk som gått från far till son och den outtröttliga amerikanska drivkraften för innovation.

De olika musiker som passerar genom Epiphones historia är anmärkningsvärda. Jazzlegender som George Van Eps, country-pionjärer som Hank Garland, bluesmusikern John Lee Hooker och mängder av mandolin-, archtop- och stålgitarrister använde Epiphone-instrument dagligen i rikstäckande sändningar. Det finns också osannolika hjältar och uppfinnare i Epiphones historia, som gitarrpionjären Les Paul, som arbetade nätter på Epiphone-fabriken i New York City för att skapa "Log", hans ursprungliga version av det som senare skulle kallas "Les Paul". The Beatles-basist extraordinaire Paul McCartney valde en Epiphone Casino som sin första amerikansktillverkade gitarr, och John Lennon och George Harrison följde snart efter. Casino förekom på alla Beatles-album från Help till Abbey Road. Och idag kan Epiphone höras på album av Gary Clark, Jr., Alabama Shakes, My Chemical Romance, Joe Bonamassa, Nirvana, Johnny Winter, Zakk Wylde, Maskinchef, Dwight Yoakam, Strokes, Slash, Jeff Waters, Paul Simon, Radiohead, The Waco Brothers, Lenny Kravitz och Paul Weller.

Om en tidsmaskin kunde transportera dagens Epiphone-spelare till Epi Stathopoulos showroom på Manhattan för 60 år sedan, när det var en samlingsplats för alla de bästa spelarna i Apples, skulle generationer av musiker vara överens om att Epiphone alltid har varit "House of Stathopoulo". Och idag är Epiphone fortfarande innovativt, gör fortfarande musiker glada och frustrerar fortfarande konkurrenterna med djärva designer och utmärkt kvalitet.

"Epiphone har alltid gjort en bra gitarr", sade Les Paul en gång. Och det är trots allt vad alla musiker söker.

Öppningskapitlet i Epiphones historia börjar för 140 år sedan i Kastania i bergen med utsikt över den antika staden Sparta i Grekland. Familjelegenden berättar att Kostantinos Stathopoulo 1865 lämnade Kastania och reste till Magoula i Eurotasdalen för att registrera sin son Anastasios födelse. Lite annat är känt om familjen fram till 1873, omkring Anastasios 12-årsdag, då familjen Stathopoulo lämnade Grekland för Turkiet, där de bosatte sig i Smyrna, en livlig hamnstad med en stark grekisk immigrantbefolkning av köpmän och hantverkare. Där etablerade Kostantinos sig som trävaruhandlare. Kostantinos tog ofta med sig Anastasios på arbetsresor runt Europa, där pojken observerade sin fars handel och lärde sig om tonträ. Under denna tid etablerade familjen en butik i Smyrna som sålde och reparerade lutor, violiner och bouzoukis. 1890 gav Anastasios lokala rykte som en talangfull luthier honom tillräckligt med verksamhet för att öppna sin egen instrumentfabrik. Han gifte sig och bildade familj. Hans första son, Epaminondas, föddes 1893, följd av Alex, Minnie, Orpheu och Frixo.

Höga skatter på grekiska invandrare under det osmanska riket gjorde livet svårt för familjen Stathopoulo, och vid 40 års ålder anlände Anastasios med ett fartyg till USA. Offentliga register från 1904 listar A. Stathopoulo på 56 Roosevelt på Manhattans Lower East Side, hem för många andra grekiska och italienska invandrare. Väl i Amerika fortsatte Anastasios sin instrumenthandel. Han anpassade sig snabbt till den amerikanska affärsverksamhetens tempo. Han lämnade in sitt första och enda patent den 25 mars 1909 för en mandolin med skålformad baksida i italiensk stil. Anastasios instrument hade nu följande märkning på engelska:

A. Stathopoulo Tillverkare, reparatör av alla slags musikinstrument Patentinnehavare av Orpheum

Epi, som det äldsta barnet kallades, anpassade sig lätt till det amerikanska livet, gick på Columbia University och tog examen med utmärkelser. Med Anastasios som designade och sålde sina instrument på bottenvåningen och familjen boende ovanför blev gränsen mellan arbete och familjeliv allt suddigare. Epi och Orpheus ('Orphie') hjälpte snart till i butiken, som nu låg på 247 West 42nd Street. 247 West 42nd Street

Epi var bara 22 när hans far Anastasios dog. Som äldste son var Epi tvungen att hålla verksamheten igång. Redan som ivrig elev till sin fars arbete och angelägen om att etablera sig på marknaden ersatte Epi sin fars gamla instrumentetikett med en ny: "Stathopoulos House, Quality Instruments since 1873." Epi hade redan varit en amatördesigner och uppfinnare under sin lärlingstid och fick nu en ledande roll i företaget samt sitt första patent för en banjotonring och fälgkonstruktion – 1.248.196 utfärdat till E. A. Stathopoulo.

Efter moderns död 1923 övertog Epi ägandet av de kontrollerande aktierna i företaget och fasade ut de flesta mandolinerna i gammaldags stil. I stället introducerade han banjons Recording-serie, vilket gjorde det till det mest populära instrumentet i efterkrigstidens Amerika.

Recording-serien presenterades alfabetiskt i annonser: Recording (A) för $ 125, Bandmaster för $ 200, Concert för $ 275 och De Luxe, som såldes för $ 350. Epi fortsatte att expandera när hans verksamhet och rykte för kvalitetsarbete växte. Familjen förvärvade "lager, goodwill och moderna maskiner" från Farovan Companys instrumentfabrik på Long Island och bildade bolag. Epi gav den nu växande verksamheten ett nytt namn – Epiphone. "Epiphone" syftade inte bara på hans eget namn, utan också på det grekiska ordet för ljud – phone. Det var även ett eko av det grekiska ordet epifonisk, som betyder ett ljud på ett annat, där sonen bygger vidare på faderns drömmar.

Farovan Company Instrument Plant Epi tog titeln verkställande direktör och general manager och meddelade i branschpublikationer och annonser att "den nya affärspolicyn och alla intressen kommer att ägnas åt produktion av banjos, tenorbanjos, banjomandoliner, banjogitarrer och banj ukulele under det registrerade varumärket 'Epiphone.' "

Epi behöll de flesta av de skickliga arbetarna på fabriken på Long Island. Produktionen ökade. Kvaliteten förbättrades. Utsmyckade banjomodeller introducerades 1927, däribland Emperor tenorbanjo ($ 500), Dansant ($ 450), Concert Special ($ 300) och Alhambra ($ 200). Verksamheten gick bra, och bröderna Stathopoulo, med Orphie som nu var vice vd, flyttade företaget till 235-237 West 47th Street.

1928 tillverkade Epiphone Banjo Company banjos för Selmer / Conn och Continental Music-serien av butiker, en stor instrumentdistributör. 1928 introducerade Epiphone också sin första serie akustiska gitarrer för att konkurrera med det företag som Epi hade fastställt var Epiphones största rival, Gibson.

Läs mer om Epiphone Wiki på Wikipedia här och på engelska här och

läs historien om hur allt började

Ta också en titt på deras officiella webbplats