Bas

Vad är en bas?

En bas är ett musikinstrument som producerar toner i det låga tonområdet C4- C2. Basar tillhör olika instrumentfamiljer och kan täcka ett brett spektrum av musikaliska roller. Eftersom det normalt krävs en lång luftpelare eller sträng för att producera låga tonhöjder, är sträng- och blåsinstrumentbasar normalt de största instrumenten i sina familjer eller instrumentklasser.

Det kan ofta vara svårt att kategorisera instrument. Till exempel faller vissa instrument in i mer än en kategori. Cello betraktas som ett tenorinstrument i vissa orkestersammanhang, men i en stråkkvartett är det basinstrumentet, medan en elbas (bas gitarrer) alltid kommer att räknas som ett stränginstrument.

Historien bakom basgitarren

På 1930-talet utvecklade musikern och uppfinnaren Paul Tutmarc från Seattle, Washington, den första elektriska basgitarren i sin moderna form, ett bandförsett instrument utformat för att spelas horisontellt. Försäljningskatalogen från 1935 för Tutmarc's företag Audiovox innehöll hans "Model 736 Bass Fiddle", en solid elbasgitarr med fyra strängar, en skala på 30 + 1⁄2 tum (775 millimeter) och en enkel pickup. Omkring 100 tillverkades under denna period. Audiovox sålde även sin “Model 236” basförstärkare.

På 1950-talet utvecklade Leo Fender och George Fullerton den första massproducerade elektriska basgitarren. Fender Electric Instrument Manufacturing Company började tillverka den välkända Precision Bass, även känd som P-Bass, i oktober 1951. Designen hade en enkel, okonturerad "slab"-kropp och en single coil-pickup motsvarande den på en Telecaster. År 1957 liknade den mer Fender Stratocaster, med avskurna kroppskanter för komfort, och pickupen ändrades till en split-coil-design.

Fender Bass var ett revolutionerande instrument för uppträdande musiker. Jämfört med den stora, tunga kontrabasen, som hade varit det huvudsakliga basinstrumentet inom populärmusik från början av 1900-talet till 1940-talet, kunde basgitarren enkelt transporteras till spelningar. Vid förstärkning var basgitarren också mindre benägen än akustiska basar att ge oönskad rundgång. Tillägget av band gjorde det möjligt för basister att spela mer melodiskt än på bandlösa akustiska eller elektriska kontrabasar, och gjorde det lättare för gitarrister att övergå till instrumentet.

År 1953 blev Monk Montgomery den första basisten att turnera med Fender-basen, i Lionel Hamptons efterkrigsstorband. Montgomery var möjligen också den första att spela in med elbasen den 2 juli 1953 med Art Farmer Septet. Roy Johnson (med Lionel Hampton) och Shifty Henry (med Louis Jordan och His Tympany Five) var andra tidiga Fender-bas-pionjärer. Bill Black, som spelade med Elvis Presley, bytte från kontrabas till Fender Precision Bass omkring 1957. Basgitarren var avsedd för både gitarrister och kontrabasister, och många tidiga pionjärer inom instrumentet, såsom Carol Kaye, Joe Osborn och Paul McCartney, var ursprungligen gitarrister.

Även 1953 lanserade Gibson den första fiolformade elektriska basen i kort skala, EB-1, med en utdragbar ändpinne så att en basist kunde spela den stående eller horisontellt. År 1958 lanserade Gibson den lönntoppade EB-2, som beskrevs i Gibson-katalogen som en "hålkroppsbas med en bas/baryton-tryckknapp för två olika tonkaraktärer". År 1959 följdes dessa av den mer konventionella EB-0-basen. EB-0 liknade till utseendet mycket en Gibson SG (även om de tidigaste exemplaren har en platt sidokroppsform som ligger närmare den dubbelutskurna Les Paul Special). Fender- och Gibson-versionerna använde bolt-on- och limmade halsar.

Flera andra företag började också tillverka basgitarrer under 1950-talet. År 1956 visades den karakteristiska fiolformade Höfner 500/1-basen på den tyska mässan "Musikmesse Frankfurt", tillverkad med fiolkonstruktionsteknik av Walter Höfner, en andra generationens fiolmakare. På grund av Paul McCartneys användning blev den känd som "Beatle-basen". År 1957 introducerade Rickenbacker modellen 4000, den första basen med en hals-till-kropp-design där halsen är en del av kroppsträet. Kay Musical Instrument Company började tillverka K-162 1952, Danelectro lanserade Longhorn 1956 och Burns London / Supersound 1958.